DNF.....Did Not Finish.....min första ever!! Lite förvirrad satt jag i bilen på väg hem från Premiärmilen och kände på orden Did-not-finish. Tråkigt javisst, men det fanns ingen möjlighet att fortsätta. Redan första kilometern kändes det som om jag gick, andra kilometern var ju inte bättre direkt, tredje började det lätta något men fjärde tog jag beslutet att kliva av efter femte (råkade dock bli precis innan 5 km märket). Ett beslut jag var extra nöjd med senare på kvällen när jag kände mig helt jävla utbränd.
Varför blev det så då? Ja, en stor bidragande orsak kan vara att jag körde 10 mil distans på cykel dagen innan. Ett pass som verkligen dränerade mig på krafter vilket inte var meningen förstås. Det bara blev så och jag kände mig verkligen som en värdelös cyklist ett tag på lördagen när jag inte orkade hänga på i tempot på den "tekniska" rundan vi körde.
Jag kände mig ändå fräsch på söndagmorgonen och benen var "med" men tydligen ville de inte springa 10 km. Nåja, det finns ju förstås bra saker att hämta ur detta också annars skulle jag ju inte orka gå vidare:
- Nej jag är inte en värdelös cyklist. Jag måste bara vara rättvis mot mig själv. Detta var den andra långturen sedan förra sommaren som jag genomför och dessutom var rundan delvis ganska teknisk med backe upp och ner samt några bergsgetter i klungan och man är rökt. Detta var förmodligen jävligt bra för mig att genomföra. Tuffade på pannbenet liksom.
- Trots att det kändes som om jag gick så sprang jag de fem kilometrarna på 28 minuter och det är faktiskt snabbare än vad jag sprang förra året så nog är jag på gång allt! Om jag kunde "gå" 5 km på i stort sett samma tid som jag sprang förra året då kan ni ju tänka er vad som händer om jag springer i år? ;-)
- Dagen innan löptävling kanske man ska ta det lite lugnare än att cykla ett pass dagen innan som vrider alla krafter ur en. Detta är ju elementär lära men tydligen kan det rycka lite för mycket i "vilje"-förmågan ibland och då står förnuftet sig slätt är jag rädd.
Nu är det måndag och jag ser ända tillbaka på mina "nederlag" med tilltro. Var sak har sin tid och helgen var inte min tid men nästa, då jädrar! Hur mår jag då? Jo, förvånansvärt bra! Trodde jag skulle vara död idag med tanke på hur jag mådde i går men icke. Idag är jag helt på bana igen men kommer ändå att köra helvila idag och se hur det ter sig i morgon. På onsdag skulle det ju vara kul att köra 10km Tempot borta vid Norrsunda men allt beror på kroppen förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar