Vallentuna - Tomelilla - Svenstorp

I går, lördag, var vi åter hemma på välkänt territorium igen. Det har varit minst sagt fullspäckade dagar nere på Veteran SM i Ystad (eller i Svenstorp för att vara mer exakt) men återigen har jag lärt mig mycket nytt.
Fördelen med att inte tävla själv är ju att man kan betrakta situationer och människor runt omkring sig på ett helt annat sätt. Mer avslappnat helt enkelt...

Torsdagen ägnades i bilen ner mot Tomelilla, där vi bodde på hotell. Jag och Jonas hann därför prata mycket om livet, träning och tävling samt andra detaljer som rör vårt liv. Jag kör som oftast då jag gillar att köra bil helt enkelt och ser det som avkoppling så resan kändes inte så lång. Väl framme så checkade vi in och drog sedan till Svenstorp, där tävlingscentrum låg. Ut med cyklarna och sedan kollade vi av sträckan med två mycket hjälpsamma funktionärer, som sa vilket håll vi skulle cykla åt. Sagt och gjort, så var vi på väg. Banan var jättetrevlig med lagom "motstånd". Denna kväll blåste det knappt någonting och dofterna från fälten gjorde mig alldeles glad och upprymd. Jag älskar verkligen Skåne och dess karaktär och detta var inget undantag. Vi cyklade på till vändpunkten och stannade sedan upp för ett litet fotojobb sedan cyklade vi tillbaka. Jonas gjorde några längre intervaller där han tryckte på men jag trampade bara på och njöt av omgivningen.

Slottsmuren precis efter vändpunkten

 På fredagen var det dags för årets prestation för Jonas. Starten var dock ganska sen så vi hann slappa massa på förmiddagen och Jonas fick god tid för sina förberedelser. Vi var på tävlingsplatsen i god tid och cyklar, hjul och trainer togs fram samtidigt som vi båda söp in atmosfären. Det var varmt. Solen sken och jag förstod att denna dag var det stor risk för att man skulle dricka för lite samt bränna sig. Arrangören påminde de aktiva att dricka väl före, under och efter loppet för att minimera risken för dehydrering.
Jag gjorde därför som jag gjort några tävlingar nu när jag stått vid sidan om, jag tar fram mitt röda paraply :-)
Eftersom Jonas fick värma upp i direkt sol så försökte jag se till att han åtminstone fick skydd från direkt sol. Tänkte att det räcker om han får fightas med solstrålarna under loppet. Det såg nog lite skojigt ut men alla bäckar små?...

Paraplyhustru

Jonas startade och vår överenskommelse var att jag skulle bege mig, cykelledes, till vändpunkten för att filma hans vändning. Det tog mig bara fem minuter att cykla dit så jag fick se några andra vända också och tusan vad många tekniker det finns! Vissa gjorde...mindre bra vändningar medan andra hade en mer distinkt teknik. Jonas vändning var faktiskt riktigt bra och då han blev förevigad på film kan han nu få analysera och korrigera om så behövs.
Efter att Jonas vänt så cyklade jag tillbaka ner till tävlingscentrum och inväntade honom vid mål. Tyvärr hade det hänt en olycka ute på banan där en cyklist kört in i en bil men i skrivande stund vet jag att allt gått bra men huvva....det kan hända så jävla mycket utan att man själv kan påverka det ibland. Både vi cyklister och bilister har ett stort ansvar och gemensam respekt i trafiken.
Jonas kom i mål på dryga 44 minuter och han var verkligen nöjd med sin prestation. Totalt blev han 24 av 43 startande men innan han visste någon tid eller placering sa han att han gjort sitt livs lopp och var SÅ nöjd. I en värld där placeringar och tider verkar vara det viktigaste för många stack min man ut hakan och sa att han var NÖJD "trots" en placering i mitten. Alltför ofta ser jag tyvärr hur prestation tagit över glädjen i folks utövande och det krävs mer och mer för att man ska vara nöjd med sitt idrottande. Har man inte cyklat fortare än "det eller det" snittet så är prestationen ingenting värd. Jag har varit där själv och vet hur viktigt det är att känna glädjen för att man inte ska vända ner sig själv i en negativ spiral. För mig visade Jonas denna dag bevis på cykelglädje och hur långt han har kommit på sin resa inom tävlingscykling.

Röd näsa trots paraply

På lördagen var det cykelfritt. Vi ägnade tiden åt att äta glass, slappa samt gå på Hasse och Tage museum som ligger centralt i Tomelilla. Museet är inte större än 15 kvadratmeter så det rymdes inte så många åt gången. Museet var väl inrett och jag kan verkligen rekommendera ett besök där om man har vägarna förbi. Det mesta av det bästa fanns dokumenterat och det var både en fröjd för ögat och örat.

Resan hem var ganska seg. Då varken jag eller Jonas kunnat sova bra på hotellet (alldeles för varmt rum) var vi båda ganska trötta så Jonas fick, efter att fått blunda lite i bilen, ta över ratten när det var 10 mil kvar. 
Väl hemma var det skönt att stuva in alla grejer och sedan sjunka ner i soffan till "Morden i Midsummer" och inte göra någonting alls. Behöver jag tillägga att jag sov som en prinsessa i natt?

Idag söndag har Jonas precis åkt vidare till Härnösand, där han ska vara i en vecka. Jag förbereder mig för min sista semestervecka och ska använda den bl.a till planering och tanke inför 2014. Nu när man varit "in blanko" på ett VSM är man ju grymt taggad att köra nästa år!!

Nu drar vi på Veteran SM

Snart är det dags. Ja, inte för mig men för Jonas. Efter långa månader av träning är det dags att se vad allt givit. Vi har tränat på bra. Ja, Jonas har ju tränat som en VSM kandidat medan jag gjort allt för att komma igen. Vi är båda nöjda med vad vi plöjt ner och i morgon styr vi kosan mot Tomelilla, där vi bor under VSM dagarna.

I morgon ska vi reka tempobanan och kolla upp "vad som gäller". I skrivande stund har ju inte arrangören fått upp några startlistor men jag tror att första start på fredag är 13.00. Vi lär ju inte behöva stiga upp i ottan i varje fall. Min roll är att hålla Jonas nerver under kontroll och vara hantlangare. Om det finns något som heter "Karma" så tror jag att jag betalar tillbaka för alla gånger då Jonas var med mig på triathlontävlingar under 2011. Jag har några upp så att säga.

Det ska bli kul att andas VSM atmosfär igen. Är lite avundsjuk på alla som kör. Mitt mål var ju att köra upp mig bättre i år (förra året 6/8) men det får alltså vänta till 2014. Det har varit hårt att smälta men nu är jag helt med på uppgiften. 2014 ska bli mitt år! Hoppas, hoppas att inget inträffar nu.....

Jag önskar i varje fall ALLA som kör lycka till. Må bästa herre / dam vinna! Kanske vi ses?

Triathlonläger i Stöten

Hastigt och lustigt så kom jag och Jonas med på ett triathloninriktat läger uppe i Stöten förra veckan. Det var Jonas coach Andreas Lindén som anordnade det och det var ett härligt gäng som kämpade tillsammans.

Jonas körde bara cykelpass men jag hängde också på simningen som skedde i Flersjön, som ligger precis på andra sidan gränsen på den Norska sidan.
Första passet var jag ganska nervös. Det var ju över 2 år sedan jag simmade öppet vatten och hur skulle det gå nu? Det visade sig vara alldeles lugnt. Vattnet var hyggligt varmt så det blev aldrig det där kalla "hyperventilerandet" som ställer till det för andningen. Jag simmade mest runt lite och övade navigering denna gång medan de andra gjorde teknikövningar. Det var jättekul och jag har verkligen saknat detta. Förutom simningen denna dag var det 6 mil på cykeln i valfritt tempo. Jag hade med mig linjecykeln och pressade ur mig knappt 30 km/h i snitt på denna cykeltur. Kändes överraskande bra då vägen var i mycket dåligt skick.

Teknikgenomgång

Rusch upp ur vattnet

Andra dagens simning var mest teknikinriktad. Det var likadana förutsättningar i sjön så allt gled på riktigt bra. Jag känner igen mycket av övningarna då jag själv haft Andreas som coach tidigare så för mig handlar det mest om att få in simflytet igen. Att orka simma på längre sträckor.



Jag fick i varje fall grym pepp att börja simma på igen och i skrivande stund har jag redan kört tre riktigt bra simpass denna vecka. Nu är jag igång igen!

På lördagen körde vi ett 8-mila pass som bl.a bestod av passering av backen från Sälen upp mot Stöten. Det var lätta växlar som gällde där, vill jag lova. Dessutom är det en ganska grym backe sista biten upp till Stötenanläggningen och denna kördes 4 ggr under detta läger. Tror jag blev lite mer backstark faktiskt.

Jag och Jonas utmed 8-milaren

Det var 4 grymt inspirerande dagar i varje fall. Jag är pepp på både simning och löpning igen förutom cyklingen förstås som går lite av sig självt. Jag har verkligen saknat både löpning och simning men förstått att var sak har sin tid. Ingen idé att stressa fram något liksom.
Vi hade mycket fint väder, vi åt god mat träffade nya, spännande människor. Vi delade lägenhet med två lovande killar från Tranås, som var helt stolliga och härliga att ha att göra med. Det var många goda skratt i vår lägenhet men efter 22.00 var det tyst på anläggningen. Då sov redan de flesta.....Tufft liv på lägret? Mmmm

På söndagen åkte vi hem, ganska mätta på träning men sjukt taggade att köra vidare. Jag såg detta som det språngbräda jag behövde för att våga träna på lite mer. Jag håller nog nu mentalt att köra på hårdare, att våga spränga lite mer gränser, att sätta ut foten igen i det okända, lite läskiga. Det ska nog gå bra.


Löpningen då? Jodå, den är också på gång. Jag har mest fokuserat på att få bra löpning ur teknikövningar än så länge. Är ju fortfarande ganska långsam men det kommer så sakta. Idag var jag ute på en milarunda med gånginslag. Så fort jag tappar tekniken börjar jag gå och hämtar tillbaka krafterna innan jag hittar tillbaka igen och kan börja springa. Jag är verkligen supernöjd med dagens pass som även fick bli övning i att springa i gassande sol vid lunchtid. Får jag bara hålla i nu så kommer inte resultaten dröja på sig....

Blir man lycklig av löpning? Ja, jag blir det.

3:e deltävlingen i CK08 träningstävlingsserie för damer

Igår kväll var det dags igen för träningstävling i CK08's regi. Det kom hela 16 tjejer till start och det var många starka cyklister på startlinjen.
Första varvet tappade jag allt, typ hela konceptet. Kände mig oerhört blek. Var jag kanske sliten sedan Stöten (separat inlägg kommer om det)? Det var ju faktiskt ganska mycket träning och jag borde vara lite mör men så sliten? Med tappad geist och självförtroende så rullade jag över mållinjen som....10:a? Övervägde att stå över de andra varven men ville försöka igen. Ville inte ge upp så där bara!

Andra varvet gick det bättre. Nu hängde jag med utan problem men min strategi om att göra småryck idag får vänta till en annan gång. Jag hade nog fullt sjå att mentalt hänga med i de ryck som kom. Det kom några småryck här och där men när elittjejerna samt Lena gick fram och stötte så blev jag rökt. Jag är helt enkelt inte där ännu men det är ju sjukt inspirerande att se hur duktiga de andra är. Jag lyckades trycka bort tre tjejer med ett ryck på sista krönet och kunde rulla över mållinjen som 4:a.

Tredje varvet gick lugnare från start och rycken kom senare på varvet. Samma historia här. Elitjtjerna (Sara och Hanna) samt Lena och en SubXX tjej (Ylva?) körde loss och lämnade oss andra i tomrum. Jag kämpade på med Ulrika, en ny tjej i CK08 samt en Eskilstunatjej om att hålla positioner. Helt plötsligt kom Tina från Hofvet som skjuten ur en kanon och nu var det bara att streta på. Fy fan vad jobbigt det var. Jag och Ulrika kom loss och precis över det sista krönet tryckte jag mig förbi henne. Nu återstod spurten och jag såg i ögonvrån att hon närmade sig så jag ställde mig upp och tryckte allt jag hade. Svischade över mållinjen som 5:a men jag var  totalt slut. La mig på marken och bara försökte reda ut hur jag mådde. Jodå, jag överlevde men SATAN!!!

Som vanligt fick vi finfika av Martin och Co.efter och det smakade bara sååå gott. Gud så roligt det här är!

Utslagen. Foto: Lena Bernström

Bästa känslan!

Det är vackert väder ute. Jag har precis börjat 5 veckors semester. Träningen går jättebra. Efter en tuff vår inkasserar jag nu lite good feeling. Här ska "latas" sig fram till i början på augusti.

Nja, lata sig och lata sig. För mig betyder alltid den ekvationen "livet minus jobb plus träning" och det är den bästa känslan jag vet. Jag började morgonen med att slå på radion, gå ut på balkongen och titta på våra fina blommor, göra finkaffe och sedan bara njuta av stillheten.Wooozaaaaaa.......

En finlatte med krämigt skum

På sistone har min träning gått jättebra. Jag har märkt utveckling varje pass jag genomfört och jag fick ett fint kvitto på det när jag körde Smacktempot som gick i onsdags. Jag gjorde ett jämnt, fint lopp och snittade 35 km/h på 25.5 km. Visst, förra året körde jag denna bana nästan 2 minuter snabbare men då hade jag ju haft andra förutsättningar också. Jag var verkligen glad när jag gick i mål för det kändes som om jag gjort allt rätt och det fanns inget mer att ge.
I helgen körde jag intervallpass med mersmak och även här kände jag att jag toppat mig ytterligare. Dessutom fick jag möjlighet att fartträna med Jonas och Janne och det var superträning det med! Bara vid något tillfälle tappade jag rullen litegrann men tog tillbaka den lika snabbt. Vi körde c:a 15 km och höll ett snitt på knappt 40 km/h. För mig är det ju en svindlande fart men på rulle är det ju förstås lättare att hålla hastigheten :-)

På torsdag är det dags för träningstävling för damer igen. Denna gång kör vi en varvbana på dryga milen och tanken är att man kör ett varv bakom mc, sedan är det två varv i tävlingsfart. Precis som förra gången är det min klubb CK08 som anordnar och alla tjejer är välkomna! Förra gången var vi ju 11 till start, hoppas på fler denna gång. För mer information, titta på CK08 damelit's sida på Facebook.

Just nu sitter jag och tittar på Touren och samlar mig för dagens andra träningspass. I förmiddags var jag ute och snurrade benen i drygt en timme, nu väntar premiärsimning för i år. Jag tänkte gå ner till utomhusbadet och köra några 50:or, bara för att få det gjort. Sedan är tanken att jag ska börja introducera simning som träningsform igen för drömmen om Triathlon lever ännu kvar. Kanske någon tävling 2014?