En vecka kvar till NM

När jag väl kom i gång med träningen igen var det inga problem med motivationen men ett annat orosmoln dök upp nämligen en möjlig skavank. Skavank som i skada? Njää men det gör tillräckligt ont (lite) för att ses mellan fingrarna med. Jonas började direkt med behandling och förmodligen härstammar det onda från min ländrygg (min akilleshäl) och jag behöver "knak-hjälp" så fort det bara går. Jag har känningar på baksida, höger lår och det onda kommer från höger skinka (eller möjligen ljumsvecket). Som sagt, jag är under behandling och det känns bättre och NM starten är INTE i fara. Det ska mycket till för att jag inte ska starta!

Träningen då? Jo, jag känner mig riktigt stark. Alla pass hittills har jag blivit förvånad över hur starka benen känns och hur min andning är lugn och behärskad. Jag befinner mig mitt i min tuffa helg som går ut på urmjölkning i dagarna tre. Detta följs av vila och kort upptrappning (tempo-lopp på onsdag "genrep") för att utmynna i starten på lördag. Min starttid är 11.15 och jag startar i en tuff grupp. Jag inriktár mig på att göra ett sådant starkt lopp jag bara kan så får vi se hur långt det räcker. Om inte annat så är det, som jag nämnt tidigare, en kanonupplevelse att få köra i blå-gult!

Dagens träning fick ett snopet slut då jag fick punktering på diskhjulet. Jag är helt rudis på det där med att limma tubdäck och ärligt talat vet jag inte om jag "vill" stå och kladda med detta ute på vägen. Jag ringde helt sonika Jonas som fick komma och plocka upp mig för hemfärd i bil. Innan dess hann jag i varjefall med finfina intervaller med bra känsla. Det blåste ganska mycket men trots detta var känslan bra. Jag hade projekterat 10 mil men fick "nöja" mig med dryga 6 istället. Jag sticker ut i morgon igen, nu med träningshjulen istället, och kör ett liknande pass. Hoppas luften blir kvar i däcken!
Disken kommer vara tiptop till på lördag då en klubbkompis ska hjälpa mig att byta/limma tubdäck i veckan. Tur att det finns hjälpsamma människor!

Så här fast med blå-gul dräkt!

Omladdning

Jaha, då var VSM kört, en vilovecka med god mat och vin genomförd och nu är jag tillbaka i vardagen igen och blickar mot NM. Dags att ladda om sätta upp nya mål både visuellt och praktiskt. Enkelt? Nja, det visade sig att bara en simpel vecka i det "goda" livet framkallade latmasken i mig. Det tog faktiskt emot att dra ut på första passet i lördags. Inte var känslan bättre hellre men vad kan man förvänta sig när bränslet bestod i livets onyttiga varor? Det blev till slut ett pass att bara ta sig igenom och visst var det härligt när det var över. Jag hade liksom tagit mig över den "jobbiga" tröskeln!

Jag fick härlig revansch igår dock när jag gav mig ut på ett snabbdistanspass med inlagda backspurter. Det blev 10-12 ståendes backspurter i, för dagen, max och fasiken om jag inte blivit mer explosiv och stark? Kunde ha mer tryck i pedalerna än tidigare men jag är helt säker på att jag skulle kunna förbättra det ytterligare med bättre teknik. Nåja, så länge det går framåt och känns bra så är jag nöjd så kommer förbättringarna efter hand. Är det något jag lärt mig så är det att bestående förändring tar tid och detta är perfekt för mig, som har dåligt tålamod, att lära mig att "bida min tid".

Jag har slarvat med övrigt-träningen på sistone så det tänkte jag råda bot på nu genom att lägga in 2-3 corepass i veckan. Det gör ganska stor skillnad på hållningen samt "bärstyrkan" när man ligger i tempoställning. Dessutom känner jag mig svagare i form av lite värk i ryggen då och då. Slarvigt av mig, jag vet, men när sommartiden kommer är det lite svårare att motivera sig att gå på gymmet, det är roligare att vara ute och cykla. Nåvars, idag går startskottet för operation Bygga Upp Corestyrkan igen.

Något att sträva mot?

Veteran NM i Tempo 2012

Hemma i ljuvliga Vallentuna igen efter en veckas avkoppling efter SM i Härnösand. Tyvärr regnade semestern bort men det har ju varit läget för de flesta i Sverige i år. Hur som haver, jag vill inte gnälla för jag tycker att det är underbart att vara ledig och bara göra som man själv vill. Visst, det är ju skönt om vädret är med en men det är bara ett stort plus.

Sista dagen på VSM fick jag ett kuvert av en av representanterna i Veteran-rådet. Det stod så här:

"Du har blivit uttagen att representera Sverige och din uttagning avser Landslag Tempo"

Vaaaa????!!!!!! Helt galet roligt! Jag blev jättenervös men efter en "konkurrens-check" tror jag inte att jag gör bort mig helt och hållet. Alltså, jag kör mitt första år och nu händer det massa saker på en gång. Det känns lite overkligt men jag har bestämt mig för att tacka ja, och köra. NM går i Järvsö 4-5/8 och nu är det bara att ladda om. Jag har tre veckor på mig att vässa formen igen. Jag ska ge mitt allt på tävlingen även om jag, rent resultatmässigt, inte kan mäta mig de bästa ännu. Jag ser deltagandet mer som en stor fas i min utveckling och tänk att få bära landslagsdräkt!

Heja Sverige!!!

Veteran SM i Tempo 2012

Jag satsade på pallen och kom halvvägs.... För att börja från början: Det var en härlig dag. För varmt dock för mitt tycke men det blåste i vart fall inte så mycket. Under uppvärmningen på trainern så svettades jag ymnigt trots att jag hittat en plats i skuggan. Känslan under uppvärmningen var ganska bra ändå och efter att ha kittat om cykeln med rätt hjul så begav jag mig till start. Starten gjordes från ramp och började därefter med nedförsbacke som följdes av uppförsbacke. Jag försökte att ta det lugnt uppför för att inte direkt dra på mig syra och det kändes som ett smart drag för resten av loppet var ganska tungt för mig. Värme samt tuff bana blev lite för mycket för mig men jag stretade på så gott jag kunde. Vid vändningen så såg jag att Lindahl från CK08 nästan var ikapp mig men jag försökte bara fokusera på mitt lopp. Jag stretade vidare och efter en stund körde hon om mig. Nu handlade det om ren överlevnad från min sida och herregud vad mycket man hinner tänka under ett lopp! Efter en stund kom även suveräna Hermansson från Hisingen om och nu försökte jag bara dundra på. Sista biten in mot mål var det riktigt tufft men jag försökte tänka bort alla onda tankar och bara fokusera på målgången. I mål kom jag på 49:57, snitt 36.04, vilket jag är mycket nöjd med under dessa omständigheter. Jag kom på 6:e plats av 8 starter men värt att notera är att en av damerna som slog mig på Smack-tempot med 40 sekunder, slog jag nu med 2:30. Alla små steg i rätt riktning räknas..... Jag är i alla fall glad även om pallplatsen låter vänta på sig. En dag som denna vet jag inte om jag kunnat "spotta" ur mig ett bättre resultat så denna dag får bli grunden till nästa års VSM satsning. Nu lägger jag detta lopp till handlingen och tar en veckas träningsfri semester. Sedan satsar jag vidare mot Smack-loppen och övriga tävlingar i augusti och september. Det är ju faktiskt mycket roligt kvar än i år.

Sista förberedelserna

I kväll packas det febrilt här....Det är mycket som ska med upp till Härnösand i form av cykelrelaterat men också "civila" saker som skall användas på semestern efteråt.
I morgon åker vi för att hinna inrätta oss i lugn och ro. Torsdagen ägnas åt laddning samt lite lugn cykling, fredagen åt racet och lördagen åt hantlangning åt Jonas som ska köra partempot. På söndagen ska vi vara hejarklack åt våra klubbkompisar som ska köra linjeloppet så då är det i varjefall inte så mycket att tänka på. Förhoppningsvis får Vallentuna CK med sig några medaljer från detta VSM. Efter helgen vet vi....

Min vecka började dock inte bra. Igår hade jag feberkänsla samt att halsen kändes tjock. I ren "panik" boostade jag mig med alvedon, glass, strepsils och precis innan sänggång, lite whisky. Inte gott men det brände bra och fan vet om jag inte kände mig lite bättre i morse. Jag upprepar samma procedur i kväll så blir det nog bra. Jag hat känt mig bättre idag, så pass att jag tom cyklade ett pass. Lugnt, på Jonas rulle men med några fartökningar för att känna hur det låg till. Benen känns finfina, lungor och hjärta likaså men halsen kändes sådär....Undrar om detta är är ett resultat av att jag satt i ett kyligt stall i lördags? Nåja, oavsett vad det är så är det är inte fredag ännu och många kurer har passerat halsen innan dess.

Jag är nervös, det ska jag inte sticka under stol med men jag är trygg i tanken att jag har förberett mig så bra jag kan, både fysiskt och psykiskt. Jag är redo.....så redo som jag kan vara. Nu är det upp till mig på fredag att göra mitt bästa lopp någonsin.