Omstrukturering

Att cykla ska vara kul. Att köra tempo kräver mental styrka. Att orka träna hårt kräver balans i livet....

Just nu har jag inte driv till något av ovanstående. Jag tuffar på utan krav. Känner mig fram. Jag har ju inte tröttnat, jag har bara hamnat i en dal i livet. Det känns konstigt men samtidigt lite skönt. "Jag kommer igen" är något som spelas upp i huvudet då och då och det är så det får bli. Jag kommer igen....lite senare. När jag fått ork och balans igen. När livet känns lite lättare.

Därför har jag reviderat min tävlingsplan för i år. Jag hakar på "tåget" igen när det känns rätt. När det känns som om jag kan vara tillbaka i samma form som tidigare. När jag kan slå mig själv igen. Inte förr......
Kanske blir det Veteran SM, kanske inte. Troligen inte....

Vi ses snart igen.

Tid att sörja

Så kom den då. Den där oundvikliga dagen då min mammas kropp inte orkade mer. I söndags somnade hon in efter en lång tids sjukdom. Vi visste ju sedan länge...men det går aldrig att förbereda sig ändå. Döden är final och plötsligt så finns inte en människa mer. Jag inser att det inte kommer fler stunder med mamma och det gör mig så innerligt ledsen. Jag har nog inte riktigt förstått...

Sov gott lilla mamma

Livet går dock vidare. Jag har Jonas och mina syskon vid min sida och det stärker mig i de svaga stunderna. Jag har stödet, nu är det bara tiden som återstår....

All kraft har dock runnit ur mig och det var svårt att mobilisera styrka till Smack seriens tempolopp som gick i onsdags. Jag hade bestämt mig för att köra tempot. Jag ville komma ut och vara "normal" men sorg är inget man tror att man ska kunna bemästra. Förr eller senare sipprar det ut och det är lika bra att man förlikar sig med det. Jag körde därför, under omständigheterna, så gott jag kunde och på det stora hela är jag nöjd.
Loppet gick på 15 km och det var en fin kväll med lite motvind ut till vändning. Det kändes som om ALLA körde om mig men jag lät mig inte stressas av det utan fokuserade på mitt eget lopp. Men...benen hade ingen kraft, mentalt var jag som kokt spagetti och som grädde på moset alldeles för varmt klädd. Jag sken dock upp temporärt denna kväll då min glädje till cykling i varje fall tog över för en stund.

Jag tränar på efter bästa förmåga men jag är så trött. I början på veckan var jag helt slut men det har blivit bättre och bättre. Jag siktar på nästa Smack tempo på onsdag och det blir vad det blir. Allt har sin sin...
I veckan kom våra nya klubbkläder så nu ska jag i varje fall kunna klä mig rätt. 08:as kläder är så snygga och kvaliteten var verkligen kanon. Nu väntar jag på tävlingssäsongen.....när jag är tillbaka på rätt sida igen.