Herresta Tempo

Först en liten uppdatering om vad som hänt på sistone:

Förra helgen var jag och Jonas in till stan och fick våra tempocyklar inpassade av Klas Johansson (mekaniker i Vacanssoleil proffslag). Vad ska man säga.....vilken oerhört kompetent man! Vi fick massor av bra tips samt cyklarna blev rejält omställda.
Tyvärr så fick jag inte möjlighet att provköra de nya inställningarna innan Herresta Tempot pga väder, vind och arbete så det blev ett Tempo på vinst och förlust.
Ja, någon gång måste man ju få ett litet bakslag och nu kom det på detta Tempo. Redan på uppvärmningen hade jag det tungt och till en början kändes det "nya" jättebra. Men allt efter att tiden gick så domnade "saker och ting" samt att jag hade svårt att få luft. Dessutom kom vi precis till starten när vi skulle starta så jag tappade konceptet lite....Jag glömde ta av mig uppvärmningsjackan och högerfoten ville inte riktigt klicka i de nya pedalerna när jag startat...Ja., det var som om det var en dålig dröm där allt bara blev fel...
Under loppet andades jag dåligt, stumnade lite i uppförsbackarna samt var i ganska mentalt dåligt skick. Trots detta klämde jag väl ur mig mig (trots alla jävliga dåliga saker som hände) ett hyggligt lopp. Jag tycker ju detta är så roligt så jag skulle göra om det igen, och igen och igen........

När jag gått i mål så höll jag rent fomligen på att dö. Jag klev av cykeln, satte mig på huk och....andades....tungt. Tunnelseendet var nära och jag hade svårt att fokusera på de cyklister som passerade efter sina lopp. Tills sist dök Jonas upp med min jacka och vi cyklade tillbaka till parkeringen.

Tiden var föga imponerande, känslan var sisådär och det var kallt men vad fan gör man inte när man bara har roligast i hela, vida världen? Kaffet efteråt smakade himmelskt.....
Dagarna efter var jag helt sänkt och stod över all träning.....Har känt mig sjuk, helt enkelt....

Fast vad säger man? Det är bara att bryta ihop och komma igen. First you have, then you don't.....then you have it....

Nu är det Tempouppehåll en vecka men vi tävlar hela nästa helg, SMACK Tempot samt Hofvettempot. Blir en nyttig genomkörare för mig inför kommande utmaningar.

Film från Bikefit:

Odensala Tempo - det går framåt!

Igår var jag och Jonas iväg på det tredje Tempot i SMACK Serien, denna gång med start vid Odensala Kyrka. Vi körde ju detta Tempo förra året (min första TT tävling) så det fanns möjlighet att jämföra tid och känsla.

Det blåste och var kallt men jag var ändå peppad att få komma iväg och uppvärmningen kändes riktigt bra. Jag kom iväg bra och till skillnad från mina tidigare race och fokuserade på att vara avslappnad och andas korrekt. Tidigare tempon i år har varit kallare och det känns som om jag har hyperventilerat vid vissa tillfällen. Vid vändningen kände jag mig ganska fräsch och satsade lite mer på tillbakavägen. Det höll bra ändå in i mål (16,8 km) och jag förbättrade min tid från förra året med c:a 45 sekunder, trots avsevärt sämre väder! Detta räckte till bästa tiden bland damer denna gång, och det var ju roligt!

Nu blickar jag framåt. Jag har lyckats knyta till mig en värdefull kontakt i Temposammanhang och jag hoppas att det ska ge mig en skjuts framåt. Jag  behöver ju bli snabbare för att lyckas ordentligt i tävlingssammanhang och hårt arbete väntar men jag är verkligen motiverad. Om jag inte får ordentlig utdelning i år kommer jag att få det nästa år.

Cykel i fokus

Senaste tiden har det varit mycket cykel. Mycket för att Smack serien dragit igång men mest för att jag vill utveckla mig mer inom Tempo-disciplinen. Det är bara att inse - jag får inte till min triathlonträning i samma veva som jag ska utvecklas inom cyklingen. Jag kan bara ha ett fokus och därför har jag bestämt mig för att satsa 100% på cykel en tid framöver och lägga triathlonsatsningen på is tills vidare.
DNF i löpningen häromsistens fick mig dessutom att undra om jag tycker att det är roligt att träna (läs plåga mig) löpning längre. Är det inte roligt är det ingen idé att streta emot och försöka. Jag älskar att springa men jag tycker inte att det är roligt just nu....Känslan har funnits där ganska länge men jag har inte tillåtit den att komma fram, förrän nu. Jag hoppas att glädjen kommer tillbaka längre fram men fram tills dess så får löparskorna stanna i byrålådan.

Jag har kört två Smack Tempon i Serien hittills och det har varit OK lopp även om jag inte känt mig riktigt 100. All kall luft som inandas gör att hals/lungor tar stryk och dagen efter loppen har jag känt mig risig. Men det är roligt! På onsdag går nästa lopp av stapeln och då har jag förra årets lopp (som då var mitt första) att jämföra med. Jag hoppas såklart på en bättre tid samt en bättre känsla än vad jag hade då.